Natten

å ja får itt a sovd. Ja je trött, utmatta å fortfarand häilt shokera uvi gårdaajin. Ja fattar itt hur man kan oppför se söde, å ja lär väl alldri förstå helldär.. E hiendär alltfö mytchy nu som ja itt alls vill va mie om. Ja vill häim. Ja vill ti miin egen sieng som ja alldri sover i namäir. Ja vill känn me trygg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0